En dålig favorit i repris...

Sonen andra förkylning var vi beredda och såg till att han var uppe och rörde på sig. Han bajsade varje dag och vi andades ut. Vi hade nojjat oss för nästa förkylning efter den pärs som följde fter den förra. Två veckor gick och vi andades ut. Men så en morgon när vi ska till dagis har sonen ont i magen. Han åmar sig och vill inte äta och jag bestämmer mig för att stanna hemma en timme för att se om det lägger sig. Jag ringer till barnakuten för att dubbelkolla och de tycker att vi ska komma in. Sagt och gjort. In med sonen i bilen och tio minuter senare börjar han kräkas. Jag misstänker att det är samma skit som i mars men tänker att det kanske ändå är en maginfluensa. Men en koll med dagis visar att ingen annan har varit magsjuk och vi blir genast stressade. Inne på barnakuten blir det röntgen och blodprover. Vi ber att få träffa "vår" tarmläkare från i mars. Han dyker upp efter en stund och säger att det nog är samma tillstånd som sist. Blir det Lund igen då undrar jag och får ett ja till svar. Så då sitter jag återigen i en ambulans på väg till Lund. När vi kommer fram väntar samma procedur som förra gången. Röntgen, spolning, röntgen igen. Men ingen antibiotika denna gången. Han klarade sig undan inflammation den här gången. Läkaren som gjorde biopsin kom förbi och vill att vi blir kvar till måndagen för att ta ett nytt prov. Vi får bo på Ronald McDonald -huset över helgen och är tillbaka på avdelningen på måndagen. Sonen duschas med steril operationssvamp och byter om till pyjamas. Då får vi veta att det kommit så många akutfall att han puttats ur kön. Så snopet. Vi får åka hem och blir kallade om ett par veckor igen.